Trumpvakten

Donald Trump och hans administration har i flera månader nu försökt övertyga omvärlden om att det inte finns någonting överhuvudtaget att orda om när det gäller relationer till representanter för den ryska regeringen. Vare sig det är sant eller ej, sköter vita huset hela härvan så uselt, att det för var dag som går blir allt svårare att tro dem.

Under det senaste dygnet har det framgått, precis som den av Trump så hånade pressen rapporterat tidigare, att flera personer i Trumps kampanj, på hög nivå dessutom, förvisso mött representanter för den ryska regeringen.

Den kortvariga nationella säkerhetsrådgivaren Michael Flynn tvingades som bekant redan avgå för att han vilselett sin vice president gällande sina möten med den ryska ambassadören Sergej Kislyak i Washington.

Onsdag kväll rapporterade The Washington Post sedan att den nya justitieministern Jeff Sessions, en av de första senatorerna som gav Trump sitt stöd under kampanjen och som senare fick en betydande rådgivarposition i kampanjen, träffade samma ryska ambassadör två gånger under valkampanjen. Det ena mötet ägde rum på Sessions kontor i kongressen, det andra på republikanernas partikonvent i Cleveland i juli. Samma konventen där Trump officiellt nominerades till partiets presidentkandidat.

Och på torsdagen bekräftade vita huset uppgifterna i The New Yorker om att Trumps svärson och rådgivare Jared Kuchner också träffat den flitiga ryska ambassadören i självaste Trump Tower i New York, tillsammans med den sparkade säkerhetsrådgivaren Flynn.

Det finns flera problematiska aspekter i den här härvan. Först måste konstateras att det inte  finns bevis och belägg för antaganden om att någonting olagligt eller opassande skulle ha diskuterats på dessa möten. Men likväl är det skäl att minnas att det råder en stor samstämmighet här i USA om att Ryssland via olagliga dataintrång försökte påverka det amerikanska valet samtidigt som en del av dessa möten ägde rum. Det är med andra ord inte vilken som helst främmande ambassadör dessa möten ägt rum med. Här i USA betraktas den ryska ambassadören dessutom som en toppspion.

Men möten med ambassadörer är i sig inget brott. Inte så länge vi inte vet vad som diskuterats. Problemet är politiskt och det förvärras av hemlighetsmakeriet kring dessa samtal. Flynn hemlighöll samtalet, ja, till och med ljög om det, för sin vice president. Varför kände han sig tvingad till det om han endast hade rent mjöl i påsen. Och det sa Trump att han hade.

Och nu Sessions högst märkvärdiga fall. Sessions sa nämligen i utskottsutfrågningen för några veckor sedan uttryckligen, som ett svar på en fråga, att han inte hade haft några möten med representanter för den ryska regeringen under valkampanjen.

Det som idag, med den nya informationen, för de flesta låter som osanning och lögn var enligt Sessions ett missförstånd. Ett missförstånd som han i några veckor kunde ha korrigerat, men lät bli. Kanske han inte kom ihåg mötet, till en början. Nu när pressen rapporterat om samtalet, kunde han dock på presskonferensen referera mötet relativt detaljerat. Ingenting olämpligt diskuterades, hävdade Sessions, och inga bevis finns på det motsatta. Men frågan om kontakter mellan Trumps kampanj och ryska representanter har ställts om och om igen till Trump, och hans talesmän, som bägge för övrigt också förnekat dem. Frånsett Flynn. Och ändå kom Sessions inte på tanken att frivilligt erkänna att han fört samtalen.

Jeff Sessions är landets justitieminister och därför chef för den instans som som bäst utreder de ryska kopplingarna till det amerikanska presidentvalet. Sessions insåg på torsdag att det inte är hållbart och jävade sig själv.

Nu går kampen i kongressen mellan dem som vill att en oberoende specialkommitté ska tillsättas för att utreda hela härvan och dem som anser att kongressens olika utskott och justitieministeriet kan klara av det.

För Trump är allt detta ytterst besvärande. Hans popularitet är sällsynt låg för en ny president och ”suspekta” rysslandskopplingar är inte det rätta sätter att få upp dem.

Dessutom gör skandalerna det riktiga lagstiftningsarbetet mycket svårare. Och det arbetet måste komma igång om Trump vill undvika kritik. Hans väljare väntar på resultat. Men  nu går all energi åt till krig i kongressen där demokraterna har blodvittring och republikanerna gräver ner sig i sina försvarsställningar.

Och så har vi presidenten själv, som tenderar att oeftertänksamt trampa i klaveret även om han inte är den som till exempel på torsdagen var huvudrollsinnehavaren. Exempel: När Trump idag tillfrågades om Sessions sa han att han inte var medveten om mötena och i samma andetag, även om han som han själv sa, precis hade fått veta om dem, ansåg att Sessions inte borde jäva sig själv.

Vilken som helst annan president skulle ha uttryckt sig återhållsamt och kanske hänvisat till justitieministeriets experter. Istället förkunnade han att det inte fanns någon orsak att jäva sig, antagligen mest för att han har svårt att acceptera att man inte får göra som man vill i politiken.