Trumpvakten

Förra veckan, när President Trump avskedade FBI-chefen James Comey, fick jag för första gången en känsla i magbottnen att det kanske på riktigt döljer sig någonting fult i kulisserna. Idag har den känslan stärkts.

New York Times rapporterar på tisdag kväll att Donald Trump bad Comey att avsluta den federala utredning av Trumps förre säkerhetsrådgivare Michael Flynn. Flynn tvingades avgå i februari efter att han vilselett vicepresident Mike Pence om sina kontakter med den ryska ambassadören Sergej Kislyak.

Enligt New York Times höll Trump ett privat möte med Comey dagen efter avskedandet där han klart och tydligt vädjade till Comey att skona Flynn.

– Jag hoppas du kan låta det gå, låta Flynn gå. Han är en bra karl. Jag hoppas du kan släppa det här, ska Trump ha sagt enligt Comey, som enligt New York Times,  skrev ner ordväxlingen efter mötet. Times har inte själv sett dokumentet men man hävdar att högt uppsatta FBI ledare som Comey gett dokumentet åt ska ha läst upp delar av det för reportrarna.

Vita huset har redan hunnit dementera uppgifterna och hävda att Trump aldrig bad Comey om något dylikt.

Problemet för Trump är det som han varnats för i flera månader. En slapphänt hantering av sanningen eroderar förtroendet på lång sikt, eller i Trumps fall, på ganska kort sigt till och med. Om ord står mot ord, är det lätt hänt att man väljer den som ägnat hela sitt liv åt arbete där sanning och rättvisa är det högsta idealet, må vara att verkligheten kanske inte alltid är så klanderfri, framom en affärsman, presidentkandidat och president som aldrig ansett sig behöva hålla sig till sanningen.

Om rapporten visar sig vara sann, kan vi stå inför en vattendelare i den trumpska sagan. Igår avslöjades att Trump delat med sig hemligstämpalde uppgifter med Ryssland och idag blir det etter värre. Det må vara oklokt , men presidenten har rätt att göra hempligstämplade dokument tillgängliga för den han vill, men det är inte tillåtet för en president att be en FBI-chef att skrota en federal utredning av en vän som mistsänkts vara  en fara för nationens säkerhet. Det kan tolkas som obstruktion av rättvisa och det kan man bli både åtalad för, eller som president, ställd inför riksrätt.

Nu är vi inte där ännu, inte på långt när. Men sanningen är den att verkligheten blivit betydligt dystrare for Trump, Vita huset och hela landet. Trump har testat de demokratiska institutionernas hållbarhet sedan han svor sin tjänsteed och nu kan han eventuellt ha gått över en gräns.

Senator Chuck Schumer, demokraternas ledare i senate, sa med en mycket allvarlig stämma, när han talade i plenisalen, att ”historien has sina ögon på oss”. Efter den senaste nyhetsbomben är det lätt att hålla med.