Trumpvakten

Han har gjort det igen. Donald. Han har snurrat fart på sin fidget spinner och hypnotiserat Washingtons politiska klass och de politiska medierna. Med ett nytt twitterkrig, den här gången mot hans forna vänner på den politiska tv-showen ”Morning Joe”, har han lyckats skruva upp DC bubblan, och delar av den globala åskådarskaran, till en hysteri av nästan komiska proportioner.
Det hela började när Trump, sårad över Morning Joe-värdarna, Joe Scarborough och Mika Brzezinskis tuffa behandling av presidenten, twittrade iväg ett meddelande där han förringade Mikas intelligens och kommenterade hennes påstådda plastikkirurgiska ingrepp. Och jo, blod fanns igen med i hans beskrivning av en kvinnlig mediepersonlighet.

Därefter skrev Mika och Joe en insändare där de i klartext uttryckte  tvivel över Trumps mentala hälsa. De påstod i sitt program på fredagen att Vita huset skulle ha avkrävt dem en offentlig ursäkt i utbyte mot att en tabloidtidning låter bli att publicera en artikel om Mikas och Joes förhållande. De är bägge frånskilda och numera förlovade till varandra. Presidenten anklagas för maktmissbruk och det hela har urartat till en ”he said – she said” -situation där sanningen är hal som en tvål och omöjlig att greppa.

I kongressen har politiker från bägge partier himlat sig över presidentens twitterspråk och intygat i kapp att det inte anstår en president eller ämbetet att bete sig som han gör.

Visst är Trumps twittermeddelanden ett sorgligt kapitel och hans kvinnosyn deprimerande, men cirkusen kring presidentens beteende är också minst sagt irriterande. När man ger sig in i den nästan orgastiska upprördheten förblindas man för mycket annat och vi borde redan ha lärt oss att detta är Trumps modus operandi.

Vi lever i en ny verklighet där president Trump i första hand är president för en begränsad andel av befolkningen. Endast kring 35 procent av befolkningen godkänner hans agerande. En annan del håller sig för näsan och accepterar honom för att han är ett verktyg för en konservativ politisk agenda. En fåne som kan utnyttjas. Och resten föraktar honom. Men det är den hängivna tredjedelen av väljarna som han vänder sig till när han twittrar. Det är där han söker tröst och bekräftelse. Där har hans popularitet hållits stabil och den gruppen låter sig inte rubbas av presidentens flagranta brott mot god sed och ton. Det är till och med kanske tvärtom. Om Trump går åt medierna är det säkert motiverat och välkommet resonerar man.

Medan den senaste twitterhärvan tänt eld på alla brasor har republikanerna försökt få igenom en hälsovårdslag som dramatiskt skär ner på miljoner mänskors grundtrygghet. Inreseförbudet, i dess begränsade form, har trätt i kraft för invånare från sex muslimska länder. Nya Nordkorea sanktioner presenterades. Den här gången mot kinesiska banker som gör affärer med regimen i Pyongyang. Och han har proklamerat en ny energiframtid som grundar sig på fossila bränslen istället för förnybara.

Trumps twittermeddelande är förvisso förnedrande och pinsamma, men med lite med klarhet i blicken kan medierna och de andra aktörerna i den politiska arenan undvika att sjunka ner i träsket tillsammans med presidenten.