Trumpvakten

Med tanke på hur mycket Donald Trump uttrycker förakt mot de traditionella medierna, är det häpnadsväckande hur han gång på gång känner ett behov att mata dem med intervjuer. I de flesta fall finns inget tvång att göra det. Och i många fall har intervjuerna haft negativa konsekvenser för presidenten.

Som nu med den senaste intervjun han gav New York Times. Samma dag som han sammankallat republikanska senatorer till Vita huset för att kommendera dem till fortsatt arbete för att få till stånd en hälsovårdsreform, saboterade han det som var hyfsad PR, genom att själv ge New York Times stoff för negativa rubriker som överskuggar allt annat.

Två stora grejer träder fram ur Times artikeln.

1. Trump är rasande på sin justitieminister Jeff Sessions för att han jävade sig från Rysslandsutredningen och frågan är om ministern kan fortsätta på sin post

2. Trump har inga höga tankar om Bob Mueller, specialutredaren som synar Trumps Rysslandskopplingar, och levererar ett hot som kan tolkas som en varning för utredaren.

Gällande Sessions: Trump är alltså förbannad för att justitieministern jävade sig i våras när Rysslandsutredningen tog fart. I intervjun säger Trump att Sessions borde ha sagt att han kommer att göra det på förhand så att Trump kunde ha valt någon annan till posten. Med uttalandet visar Trump att han föredrar att ha en justitieminister som försvarar honom hellre än konstitutionen. Det är till den senare man svär sin tjänsteed.

Orsaken att sessions jävade sig var att han själv var insyltad i utredningen eftersom han i två repriser möttes med den ryska ambassadören Sergey Kislyak utan att informera senaten om dessa möten. Det är ganska klart att Sessions inte har Trumps förtroende längre och frågan är om han kan fortsätta på sin ministerpost länge till.

Gällande Mueller: Trump anser att Mueller, en före detta FBI chef, inte är opartisk och att en utredning aldrig borde ha startats. Han varnar också Mueller för att gräva i familjen Trumps finanser. Han anser dem ligga utanför Muellers uppdrag och när han får frågan om hans finanser är på förbjudet territorium, ”a red line”, säger han jo.  Trump går inte så långt som att säga att han i så fall skulle ge Mueller sparken, men han utesluter det inte heller.

För att summera. Trump kastar Sessions åt vargarna för att ha gjort det anständiga valet att följa demokratins spelregler och jäva sig från någonting han själv är inblandad i. Därefter försöker Trump säga åt en oberoende utredare vad denne får och inte får utreda istället för att låta den demokratiska processen ha sin gång.

Att Trump valde att säga dessa saker offentligt är förbryllande, inte bara för allmänheten utan sannolikt också för hans advokater som helst vill se honom hålla tyst.