Trumpvakten

Sean Michael Spicer. Spicey! Humanisten i mig tycker synd om dig. På riktigt. Men realisten inser att du fick vad du förtjänade. Visserligen var ditt jobb omänskligt svårt. Hur försvarar man lögner som är så flagranta att hela världen skrattar åt dem? Hur förklarar man en strategi när dess fanbärare irrar åt olika håll som en packad höna? Du försökte dig på bägge uppgifter och resultatet var en total katastrof och nu är du arbetslös.
I ditt första uppträdande i Vita husets pressrum, inför hela världen, i en för stor, grå och kritstrecksrandig kostym, i ett känslomässigt upprört tillstånd, fördömde du världen som vägrade tro att Trump hade fler åskådare på sin installation än Obama. Det var första gången du försökte  banka i och oss att svart inte är svart utan egentligen vitt hur mycket det än ser ut som svart.

Du ställde dig också stadigt i givakt bakom presidentens grundlösa påstående om att 3-5 miljoner olagliga väljare var orsaken till att Hillary fick fler röster i valet än Trump.

Och du tvekade aldrig att gå på barrikaderna för Trumps sanningsfria beskyllning om att Obama buggat Trumps högkvarter i New York.

Jag vet att du bara gjorde ditt jobb så gott du kunde, men det var fel icke desto mindre. Varför såg du inte att det var oetiskt och att du grävde en grav åt din egen moral? När Melissa McCarthy gjorde narr av dig i Saturday Night Live skrattade jag med alla andra för det var så förbannat roligt och för att du förtjänade det. Samtidigt kändes det otrevligt. Ingen. Eller nästan ingen förtjänar att bli hånad så som du blev.

Fast det var ju inte bara lögnerna, Spicey! Eller hur? Det var också det där med pressfriheten. Du var presidentens ljudligaste megafon i försöken att stämpla medierna som folkets fiende. Du ville flytta ut presskåren från Vita huset till en annan mer avlägsen byggnad. Du förkortade de dagliga presskonferenserna med hälften och så småningom började du hoppa över dem helt och hållet. Sedan gick du med på att hålla dem, men utan kameror, endast med inspelat ljud. Vet du vad du gjorde Spicey? Du förvägrade det amerikanska folket och resten av världen ett fönster in i beslutsfattningsprocessen i världens mäktigaste nation. Du motarbeta demokratin. Varför? För att du ville vara lojal mot den stora hövdingen? Han som snabbt började kritisera dig i kulisserna. Han som förödmjukade dig och din starka katolska tro genom att ta dig med till Vatikanen men inte låta dig träffa Påven. Var det honom du ville vara lojal mot? Du borde inte ha sprungit i hans ärende, Spicey.

I vanliga fall kan Vita husets pressekreterare välja och vraka bland attraktiva och välbetalda jobb när de avgår. Jag är ganska övertygad om att dina optioner inte är lika många. Jag hoppas ändå att du landar någonstans där du trivs och kan begrunda din gärning. Och minns att ”jag gjorde bara som jag ombads göra” kommer inte att föra dig närmare försoningens famn. Det behövs mer än så. Du kunde till exempel skriva en bok och berätta sanningen om dina lögner. Försoning och en smärre förmögenhet i en smäll. Vad säger du Spicey? Go for it!