Juri von Bonsdorff bevakar Donald Trumps presidentperiod.

Okategoriserade

Respekt och bristen på den i Trumps tidevarv

23 okt , 2017, 07.13 juribonsdorff

 

Förra veckan var veckan då två viktiga republikaner fann sin röst och en general förlorade sin.

Den första prominenta republikanen är senatorn från Arizona, John McCain, som befinner sig i en kamp mot en elakartad hjärncancer. Tidigare i sommar, efter sin diagnos, höll han ett uppmärksammat tal i senaten där han skällde ut alla sina kolleger i båda partier för  deras ovilja att samarbeta. Strax därefter fällde han den avgörande nej-rösten mot Trumps hälsovårdsreform. Nu, efter en rad behandlingar, som lämnat sina spår i den 81-åriga senatorn, höll han ett nytt tal där han i starka ordalag förkastade Trump-Bannon-Breitbart ideologin.

Här är det exakta citatet:
”To fear the world we have organized and led for three-quarters of a century, to abandon the ideals we have advanced around the globe, to refuse the obligations of international leadership and our duty to remain ’the last best hope of earth’ for the sake of some half-baked, spurious nationalism cooked up by people who would rather find scapegoats than solve problems is as unpatriotic as an attachment to any other tired dogma of the past that Americans consigned to the ash heap of history,”

Det är långt och komplicerat men poängen är kritiken mot Trumps och Bannons syn att USA endast bör fokusera på sig själv och att en navelskådande nationalism är i landets intresse. Detta är opatriostiskt, menar McCain som också hänvisade till nynazisterna med slängen;

-Vi lever i ett land som byggts på ideal, inte ”blod och jord”

Där McCain talade mest om sitt favoritämne, säkerhets- och utrikespolitik, pekade den andra prominenta republikanen på ett bredare fält av frågor.

President nummer 43, George W. Bush, älskad av en del och hatad av många, överraskade med ett tal som på ett elokvent sätt, utan att nämna Trump vid namn, mosade presidentens person och politik. Här kommer ett smakprov på hans arsenal.

-Vi har sett vår diskurs degraderas till vardaglig elakhet.
-Vi har sett nationalism förvrängas till nativism och glömt dynamismen som invandring alltid gett USA.
-Vi ser minskande förtroende i värdet av fria marknader, medan vi glömt att protektionism föder konflikter, instabilitet och fattigdom.
-Mobbning och fördomar i den offentliga sfären skapar en nationell ton som tillåter elakhet och fanatism, som i sin tur äventyrar barnens moraliska utveckling.
-Det enda sättet att överföra medborgerliga värderingar är att själv efterleva dem.

Det finns en oskriven regel om att före detta amerikanska presidenter inte ska kritisera den sittande presidenten. Bush nämnde inte Trump vid namn, men det råder ingen tvekan om vem han talade.
Det finns en hel del republikaner som tänker som Bush och McCain men som inte velat uttala sig offentligt. Att republikanen Bush, som skyr offentliga framträdanden som pesten, valde att axla ansvaret och säga det som så många känner, var överraskande men därför också starkt.

Medan många av Bush gamla kritiker gav utryck för en nyfunnen respekt för den ofta förlöjligade presidenten, gick det tvärtom för general John Kelly.

Kelly är den högst respekterade maringeneralen som tog över som stabschef i Vita huset i somras. Den outtalade uppgiften var att få ordning och reda på kaoset runt presidenten. Kelly, tillsammans med försvarsminister Mattis och utrikesminister Tillerson är trion som många hoppats att ska garantera att inga förhastade beslut fattas i Vita huset. Republikanska senatorer som Bob Corker har rent av sagt just detta rent ut.

Men Kelly förlorade en del av den respekt han åtnjuter när han trädde fram inför Vita husets presskår och talade osanning. Det handlade om kontroversen kring änkan till en amerikansk soldat som stupat i Niger. Änkan och den lokala kongressledamoten, Fredrika Wilson, hävdar att Trump, när han ringde för att beklaga sorgen, uttryckte sig okänsligt. Detta påståenden startade en pajkastning som var opassande för presidentämbetet och respektlös mot den stupade soldatens familj. Men Kelly såg sig tvungen att försvara Trump genom att offentligt attackera Wilson med påståenden som pressen snabbt kunde konstatera vara falska.
Ingen ursäkt har yttrats från Kellys läppar och risken finns att generalen i fortsättningen kommer att betraktas som en av många Trumplakejer med föga respekt för sanning, istället för den hedervärde och rakryggade generalen som jobbade för att stabilisera en instabil statsledning.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *