Trumpvakten

Jag måste erkänna att Emmanuel Macron förbryllar mig. Antingen är han en makalöst våghalsig och listig politisk spelare med respektingivande skådespelartalanger, eller helt enkelt en osedvanligt rakryggad politiker.

Låt mig förklara vad jag menar.

Den rakryggade Macron har genuint fattat tycke för Donald Trump, vilket han visade såväl med ord och kroppsråk under sitt besök i Washington. Den rakryggade Macron, eftersom han är rakryggad, tonade följaktligen inte ner sin kritik mot Trumps politiska visioner när han blev injuden att tala till den amerikanska kongressen, en heder som är få utlänningar förunnad. Det är som att bli bjuden hem till en god vän och sedan vid middagsbordet principfast förklara varför värdens världssyn är destruktiv för mänskligheten, även om det skapar en spänd stämning vid bordet. Det kräver mod och karaktär.

Men det kan också hända att Macron helt enkelt är en djärv politisk spelare som gått in för att charma Trump med en falsk beundran och spelad vördnad. Den politiska spelaren Macron har gjort vad som krävts för att vinna Trumps förtroende och uppmärksamhet, inklusive smicker, kindpussar och grabbkramar. Den politiska spelaren Macron har förstås ett uttalat strategiskt mål, vilket i det här fallet är att påverka Trumps åsikter och framtida politiska val. Det antar vi att Macron gjorde i enrum på tisdagen och vi vet att han gjorde det inför hela världen i sitt tal till kongressen på onsdagen. Det är knappast osannolikt att den politiska spelaren Macron också räknar med att stärka sin egen ställning i Frankrike om han lyckas bli den europeiska politikern som har Trumps öra.

Oavsett vilken Macron som är mer verklighetstrogen, var det ord och inga visor han levererade inför lagstiftarna i Washington.

Med en klar hänvisning till den vita vreden i den amerikanska lägre medelklassen, som ansetts ligga i grunden för Trumps popularitet, sa Macron att man kan spela med rädsla och vrede en tid, men det bygger inget nytt utan försvagar oss.

I en direkt anspelning till den ekonomiska nationalism som Trumps administration flaggat för, fördömde Macron all isolationism och krävde att USA deltar i ett skapande av en ny typ av multilateralism.

-Man kan stänga dörren ut till världen men det betyder inte att utvecklingen i världen stannar upp.

Utan en tillstymmelse av rädsla tog Macron Trumps kära ”Make America Great Again” slogan och omvandlade det till ”Make our Planet Great Again”, vilket man kan tänka sig att irriterade Trump eftersom klimatfrågan ligger längst nere på hans prioriteringslista. Macron fortsatte att röra om i myrstacken genom att förutspå att USA förr eller senare kommer att krypa till korset och återvända till Parisfördraget.

Men Macron var inte färdig. Inte på lång när. Han gladde sina värdar genom att understryka att Iran aldrig kan tillåtas ha ett kärnvapen, men samtidigt påpekade han att den övertygelsen inte får leda till ett krig och att det nuvarande kärnavtalet har undertecknats och kan inte helt enkelt överges.

I vad som kan ses som en attack mot person i motsats till politik sa Macron också att demokrati inte kan existera utan sanning, och i frihandelstvister förespråkade han Världshandelsorganisationen WTO som plattform för en lösning av tvister. I Trumps administrations finns få saker man struntar i mer än sanningen och få instanser man litar mindre på än WTO.

Genom att rekapitulera och betona USA:s och Frankrike:s gemensamma historia, strävan efter frihet och arbete för demokrati, och genom en franskt elegant och vältalig presentation, lyckades Macron med konststycket att att skjuta sönder så gott som samtliga politiska mål den amerikanska presidenten identifierat för sig, utan att verka ohövlig.

Den intressanta frågan är huruvida Trump lyssande på talet och hur han uppfattade det. Han brukar stoltsera med sina goda relationer med den japanska premiärministern Shinzo Abe och Kinas president Xi Jinping. Dessa ledare har också en hel del meningsskiljaktigheter med Trump, men man behöver inte vara en stor Asienexpert för att inse att Xi och Abe knappast sågat Trumps samtliga politiska värderingar när de gästat honom. Det är vad Macron gjorde och tiden får utvisa om vänskapen med Trump håller och framför allt om den franska presidentens västodyssé leder till några som helst förskjutningar i Trumps världssyn och politiska beslut.