Trumpvakten

Partikonventen betraktas ofta som startskottet för slutspurten i valrörelsen. Det är perioden då det på riktigt blir allvar. Finalen efter försöksheaten. De sista tre ronderna i en proffsfight i tolv ronder. Kalla det vad ni vill. (Beklagar, men när man bor i USA så blir man lätt lite väl förtjust i sportmetaforer.)

Och så var det nu också när demokraterna och republikanerna hade sin konvent nyligen. Både Biden och Trump presenterade sina öppningsargument. Men det var igår som det kändes att duellen mellan kandidaterna började på allvar.

Efter förra torsdagens nomineringstal och fredagens kampanjtal i New Hampshire var det klart att Trump kommer att bulta Biden gul och blå med lag och ordning temat. De pågående demonstrationerna, protesterna, kravallerna och oroligheterna är resultatet av ”tokvänsterns” inkompetens och förakt för lag och ordning, och Biden är ”tokvänsterns” marionett eftersom han är för gammal och senil för att ha en egen tanke i sitt huvud. Och med Biden sprider sig laglösheten till hela landet. Det här var budskapet Trump upprepade gång på gång på torsdagen och på nytt på fredagen.

Och på lördagen, när sammandrabbningarna fortsatte i Portland, eskalerade situationen då en man sköts ihjäl. Offrets keps avslöjade enligt flera rapporter högerextremistiska sympatier. Det är oklart vem gärningsmannen är men våldsdådet skedde på gator där i huvudsak tre grupperingar drog omkring. Demonstranter av varierande slag som protesterar mot polisen och polisvåld, poliser och en blandad samling mänskor, vissa av dem beväpnade, som kan antas vara motståndare till rasprotesterna.

Den obehagliga blodspillan och Trumps intensiva försök att associera Biden med våldet tvingade den före detta vicepresidenten ut ur sin hittills ganska försiktiga försvarsposition.

Biden reste första gången på evigheter utanför sin hemdelstat Delaware för att i Pennsylvania hålla ett tal som i praktiken blev en stark och välartikulerad motoffensiv. En styrkedemonstration var budskap var riktat såväl till väljarna som Trump själv. Till Trump verkade Biden säga; vill du slåss så slåss vi. Och till väljarna ville Biden säga; jag är inte den han säger att jag är, och om ni granskar honom lite noggrannare så ser ni att Trump inte heller är den han säger att han är.

Det första Biden gjorde var att ta ett stadigt steg mot den politiska mitten. Inte för att han varit speciellt långt vänsterut någonsin, men under primärvalen och i ett samhällsklimat som varit välvilligt till demonstrationerna och de svartas kamp för raslig rättvisa har Biden bejakat den mer progressiva delen av sin politiska hållning. Men nu planterade han sig stadigt i mittenfåran.

-Ni känner mig och min familjehistoria. Ställ er frågan; ser jag ut som en radikal socialist som ömmar för upprorsmakare. Kom igen nu!

Och Biden spädde på.

-Jag vill göra det klart för alla. Kravaller är inte det samma som protester. Plundring är inte det samma som protester. Att tända eldsvådor är inte att protestera. Inget av det här är en protest. Det är helt enkelt laglöshet och det som gör sig skyldiga till det skall åtalas.

Det var ingen frågan om att man i Bidens läger insett att man inte kan låta Trump vara på offensiven och ett steg före i definieringen av Biden. Tidigare i sommar talade Biden mer om problemen inom polisväsendet, igår poängterade han att de flesta poliser är goda och han talade om de risker de tar i sitt arbete. Ord som var riktade till den vita medelklassen, den vita mittenväljaren, kvinnorna i förorterna. Det var som om han ville ruska om väljarna om att de ju känner honom. Joe. En gammal, vit och djupt troende katolik med grundmurade moralvärderingar från 1940 och 50-talet. Hur skulle en sådan kunna utgöra ett marxistiskt-anarkistiskt hot?

Men Biden kunde givetvis inte göra detta ställningstagande utan att tala om den andra sidan av myntet. Offren för polisvåldet. Offren för rasismen i samhället. Han nämnde hur han, i motsats till Trump, talat med familjerna Floyd och Blake.

-Vi måste kämpa mot våld av alla slag. De omotiverade polisskjutningarna. Den överdrivna våldsanvändningen. Sju kulor i ryggen på Jacob Blake, knäet på George Floyds hals. Dödandet av Breonna Taylor i hennes egen lägenhet. Högerextrema milisgrupperingar.

Biden gjorde den balansgång som vilken som helst modern president skulle göra. Fördöm plundring, men visa förståelse och sympati för det underliggande problemet. Det gjorde Biden. Det har Trump inte gjort.

-Nationen brinner men vår president kastar mera bränsle i brasan istället för att försöka släcka elden. Han verkar tro att om han upprepar orden lag och ordning så gör det honom stark, men hans ovilja att uppmana sina egna supportrar att sluta agera som en beväpnad milis visar hur svag han är.

Biden fortsatte fortsatte sin attack med ett resonemang som hörts allt oftare under de senaste dagarna bland Trumps motståndare

-Det är intressant. Han säger att ingen är trygg i Joe Bidens Amerika. Och vad är hans bevis? Jo, våldet som pågår i Donald Trumps Amerika. De bilder ni ser är inte bilder från Joe Bidens Amerika utan från Donald Trumps. Han säger gång på gång att om han vore president skulle alla vara trygga. Men han är ju president, sa Biden i ett konstaterande som blottar bristen i logiken i den strategi Trump valt.

Följande steg för Biden var att utvidga begreppet säkerhet och föga överraskande tala om Covid-19 och hur Trump misslyckats med att skydda amerikanerna från viruset.

-Fler poliser har dött av Covid-19 än i tjänst, sa Biden vasst.

Han fortsatte med att beskriva hur presidenten inte lyckats beskydda nationens småföretag och arbetsplatser och amerikanernas ekonomiska trygghet. Han tog in Trumps försök att skrota Obamacare och på det sättet äventyra miljoner amerikaners sjukvård. Han lyfte fram de skattelättnader Trump vill ge företagen och som demokraterna säger att skulle ruinera folkpensionen. Han tog till och med till soldaterna och beskrev hur Trump valt att, så vitt man vet, låta bli att pressa Vladimir Putin på rapporterna om att Ryssland betalat skottpeng till Talibaner som dödar amerikanska soldater.

-Aldrig tidigare har en amerikansk president haft en så underdånig relation till Rysslands ledare. Det är inte bara farligt utan också förnedrande och pinsamt inför resten av världen. Det gör oss svagare. Inte ens våra soldater kan känna sig trygga under Trump.

Biden avslutade med att återgå till det han talade om under partikonventet. Trumps karaktär.

-Trumps fyra år långa och giftiga närvaro i vår nation har förgiftat sättet på vilket vi talar till varandra och behandlar varandra. Han har förgiftat vår demokrati. Om lite mer än 60-dagar måste vi göra ett val. Ska vi avgifta oss eller ska vi låta giftet bli en permanent del av nationens karaktär.

Vare sig han trott på det själv eller inte, har Trump uppträtt som om Biden är en lättviktare som inget har att sätta emot den mäktige presidenten som inte skyr några medel när det gäller att vinna. Men med sitt tal i Pennsylvania gav Biden Trump en stormvarning. Det var som om han hittat en självsäkrare röst och vassare argument. Det var som om han kommit till fighten med bättre vapen. Det var som om han brottades tillbaka initiativet från Trump och omdefnierade på sina egna vilkor både sig själv och Trump inför väljarna.

Det är garanterat flera Biden anhängare som känner sig upprymda efter denna styrkedemonstration, men det finns skäl till en viss oro också.

Först och främst är det sällan ett gott tecken när en kandidat måste ompositionera sig på den politiska kartan som en reaktion till hur motståndaren definierat hen. Det vittnar inte om styrka utan snarare oro över att motståndaren lyckats i sin taktik.

För det andra riskerar försöken att lugna ner de vita förortsväljarna att i sin tur fjärma de svarta och de unga progressiva väljarna.

En presidentkandidat tvingas oftast gå en balansgång mellan de egna värderingarna och olika väljargruppers prioriteringar. Trump kan förvisso vara undantaget, men för Joe Biden gäller regeln i högsta grad. Om ett par månader får vi se om han lyckades med den svåra uppgiften.