Juri von Bonsdorff bevakar Donald Trumps presidentperiod.

Okategoriserade

Spridda iakttagelser från den gångna Trumpveckan.

26 feb , 2017, 23.55 juribonsdorff

 

Trumpvaktens penna har varit inaktiv i några dagar, men iakttagelserna har trots allt varit många.
Här kommer några av dem.

1. Vi vet att Trump är impulsiv och har förmågan att spotta ur sig kontroversiella uttalanden. Bland de mänskor som inte gillar honom är en av de vanliga orsakerna till missnöje hans till synes instabila och oberäkneliga sätt. Vare sig det är medvetet eller inte, har endel av hans viktigaste ministrar en helt annan framtoning. En som kännetecknas av professionalism, ansvarskänsla och en sorts vuxen stabilitet. Jag tänker på utrikesminister Rex Tillerson, försvarsministern Jim Mattis, ministern för inrikessäkerhet John Kelly, FN ambassadör Nikki Haley och i en viss mån vicepresident Mike Pence. Var och en av dessa har nyligen varit ute i världen, för första gången, för att representera Trump-administrationen. Resultatet har varit  dels lugnande och dels förbryllande.

När Kelly och Tillerson besökte Mexiko förra veckan, försäkrade Kelly att Trump inte ämnar utföra massdeportationer, och att ingen militär kommer att vara involverad i de deportationer man tänker genomföra. Ändå hade Trump bara några timmar tidigare beskrivit deportationer just som en ”militär operation”.

När Benjamin Netanyahu besökte Washington för två veckor sedan sa Trump att han inte bryr sig om konflikten i mellanöstern löses genom en en eller tvåstatslösning, vilket var ett avhopp från en decennier lång amerikansk ståndpunkt. FN ambassadören Haley kontrade dock snabbt att USA ”absolut” stöder en två stats lösning.

Där Trump har kallat Nato föråldrat och ifrågasatt dess säkerhetsgarantier, flög vicepresident Pence till Europa för att att intyga de allierade om USA:s fulla stöd och engagemang i försvarsalliansen.

Trump administrationen är än så länge så ung att det inte går att säga vad det egentligen betyder att budskapen är så olika beroende på vem som kommer med dem. Kan Trumps uttalanden vara riktade mot hemmabasen medan de mindre kontroversiella personligheterna ute i världen ger omvärlden ett budskap med avsikt att dämpa oron?

Eller handlar det blott om att Trump inte riktigt har koll på vad han säger?

When ”rubber meets the road” säger man här i USA. Det kännetecknar den stund då saker på riktigt börjar hända och ord måste omvandlas till gärningar. Det är först då vi egentligen ser vems ord som är närmast sanningen.

2. Vad gäller Ryssland..så hänger kontroversen fortfarande segt kvar. Ny information som kom fram under förra veckan var att vita husets stabschef Reince Priebus bad FBI att uttala sig offentligt om hur vissa medierapporter om administrationens, eller Trump-kampanjens, kontakter till Ryssland, var överdrivna eller felaktiga. Tydligen hade någon från FBI själv sagt åt Priebus att så var fallet. Priebus agerande var med andra kanske inte så gravt, men tillräckligt för demokraterna att hävda att vita huset försökt använda sig av underrättelseorganen för att tysta ner kontroversen.  Mycket av brottningen kring frågan handlar nu om hur, av vem och i vilken  omfattningen de påstådda kopplingarna mellan Trump och Ryssland sa utredas. Demokraterna vill se en oberoende utredare medan republikanerna för det mesta tycker att kongressutskotten, som kontrolleras av republikanerna, kan göra jobbet.

3. När Obama försökte få igenom sin hälsovårdsreform sommaren 2010 reste sig folket i landet och ordnade hätska protester på de så kallade Town hall-mötena som alla ledamöter håller i sina valdistrikt. På dem får alla ställa frågor om allt mellan himmel och jord som oroar dem. Då var alla oroade över Obamacare. Nu när republikanerna vill skrota Obamacare ser man samma företeelse. Den här gången är det de republikanska lagstiftarna som får sig kring öronen av sina väljare. Man kan kanske dra slutsatsen att alla förändringar när det gäller mänskors hälsovård är skrämmande. Intressant är också att Tea Party-rörelsen använde dessa protester som en språngbräda till politisk framgång i kongressvalen. Ska demokraterna kunna utnyttja samma missnöjesenergi som finns på mötena nu för egen politisk vinning?  Kan Demokraterna få till stånd något motsvarande 2017? Det kunder vara värt en separat betraktelse.

4. Till sist, Trumps krig mot medierna fortsätter. I ett tal på lördagen talade han fortfarande om pressen som oppositionen. På fredagen valde Vita husets press sekreterare Sean Spicer att exkludera, New York Times, Politico, CNN och Buzzfeed från en briefing. Det var en briefing för ett mindre sällskap och Spicer har all rätt att göra det, men det är klart att det var en knäpp på näsan på de medier som varit skarpaste i sin bevakning.
Trump meddelade också att han bryter traditionen och väljer att inte delta i vita hus- korrespondenternas bal. Ingen stor skada skedd, men nog ännu en markering.

Mera följer. Vi hörs.

Juri

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *