Trumpvakten

De senaste två veckorna har experter, politiker, diplomater och utländska rivaler försökt förstå sig på President Donald Trumps utrikespolitik. Man har gjort tappra försök att identifiera konturerna av en Trump-doktrin. Det har inte varit helt lätt eftersom han styrt in på ny kurs i så många frågor. En isolationism byttes hastigt ut mot robotattack i Syrien. Kina som tidigare målats upp som den onda fienden är plötsligt inte längre en valutamanipulerare, och Trump har  till och med uttryckt oväntad förståelse för Kinas ovilja eller oförmåga att påverka regimen i Pyongyang. Ryssland som skulle bli USA:s vän är ute i kylan.

Det enda som man trott att varit klart är att Trump är beredd att omvandla sin tuffa retorik till verklig handling och testa dess effekt på fienderna. Robotattacken i Syrien, jättebomben i Afghanistan och stationeringen av hangarfartyget USS Carl Winson och ytterligare några krigsfartyg i vattnen kring den koreanska halvön.
Me hej, sakta i backarna…idag har vi fått veta att de aktioner som endel ansåg resoluta, andra riskabla, kanske inte var vad vi trodde att de var.

Det har nämligen framgått att USS Winson inte alls har varit ens nära den koreanska halvön under den senaste veckan, utan snarare i de indonesiska vattnen och den Indiska oceanen.

Washington Post har sammanställt uttalanden från Trump-administrationen som med facit på hand är intressant läsning.

Den tionde april sa försvarsminister Jim Mattis att ”hon är på väg dit upp”. Hänvisningen gällde hangarfartyget.

Elfte april sa presidentens talesmannen Sean Spicer att ” när man ser ett hangarfartyg med följe ånga in i regionen, med en framskjuten stationering, är det klart att det har en en enorm avskräckande effekt”

Samma dag sa Trump själv i en intervju för Fox News att ” vi skickar en armada”.

Men den armadan fanns alltså inte ens i närheten av Nordkorea och inte ens på väg dit under veckoslutet då dess uppdrag var att avskräcka Pyongyang som man trodde att skulle genomföra en kärnprovsprängning.

Frågan är vad man ska dra för slutsats av detta. En möjlighet är att det hela ursprungligen handlat om ett missförstånd kring timing och hangarfartygets uppdrag. Men administrationen har haft hur mycket tid som helst att korrigera felinformationen. Om det verkligen är ett misstag är det lätt att tolka det som ytterligare ett exempel på en okoordinerad säkerhetspolitik och dåligt fungerande strukturer i den utrikespolitiska byråkratin.

Är det inte ett misstag, utan bara en bluff, är det svårt att inte se det som ett tecken på en oseriös och oprofessionell hållning till allvarliga och riskabla säkerhetspolitiska krissituationer.

Hur som helst är det förbryllande.