Trumpvakten

Ni minns säkert muren. Den som presidentkandidat Donald Trump lovade bygga på gränsen till Mexiko för att stoppa den illegala invandringen. Den som han lovade att Mexiko skulle betala för. Det är länge sedan någon på allvar diskuterade Mexikos finansiering av muren och det har överhuvudtaget varit ganska tyst kring det kontroversiella bygget. Men nu skapar den rubriker igen.

Kongressen har fyra dagar på sig att enas kring ett lagförslag som finansierar de statliga funktionerna i landet. Om man inte når samstämmighet stängs den federala statsapparaten ner på lördagen.

Båda partierna är i princip överens om att man inte vill vara med om en stängning men problemet är lagförslaget som måste godkännas för att undvika den impopulära åtgärden. President Trump har bestämt krävt att detta finansieringspaket ska innehålla en öronmärkt summa för inledningen av murbygget. För demokraterna är detta en otänkbar tanke. Ingen demokrat är villig att sätta sitt namn under en lag som blir startskottet för muren som för många demokrater och liberaler i USA är en symboliskt oerhört viktig stridsfråga.

Nu verkar också Trump ha förstått det, samtidigt som han inser att en stängning av statsapparaten inte heller gagnar honom. Hans popularitet är redan nu mycket låg. När statsmaskineriet stannade upp senast för fyra år sedan var det republikanerna som fick bära skulden för det. Den skulden vill man inte ha på sig igen. Därför har Trump nu börjat backa aningen i frågan. Under måndagen antydde han att han kunde vara beredd att godkänna en lag som endast talar om säkerhet vid gränsen utan att nämna muren. Det kunde betyda pengar för stärkt elektronisk bevakning och flera gränsbevakare. Frågan om murens finansiering skulle skjutas fram till hösten.

Utan tvekan är detta ett drag som inte faller Trumps mest hängivna anhängare i smaken, men Trump har under sina första 100 dagar vid makten lärt sig en sak, det vill säga, hur begränsad presidentens makt är om partierna drar diametralt åt olika håll.