Trumpvakten

Om man lyssnar på de senaste dagarnas ödesmättade tal och kommentarer om president Trump kunde man tro att hans dagar är räknade.
Först sågade den republikanske hjälten och före detta presidentkandidaten John McCain Trumps utrikespolitik som opatriotisk. Därefter to George W. Bush överraskande till orda och klädde, utan att nämna namn, totalt av Trumps person och politik – från början till slut, med hänvisningar till vit överhöghet, mobbning, elakhet, nativism och protektionism.

Men det var igår på tisdagen som det tog skruv riktigt ordentligt i den amerikanska senaten när Tennessesenatorn Bob Corker, som inte ställer upp för omval och därför kan säga just precis vad han tycker, stannade vid varje mikrofon som stacks under hans näsa.

-Presidenten har stora svårigheter med sanningen, sa Corker och fortsatte med en outsinlig salva som fick åhörarna att kippa efter andan.

Trump förnedrar USA. Han är ingen exempel för våra barn. Det var ett misstag att stöda honom i valet, för att nämna några få.

Och bara några timmar senare tog Arizonasenatorn Jeff Flake till orda i plenisalen och meddelade att inte han heller tänker ställa upp för nyval. Hans huvudargument var att han, inför sina barn och barnbarn, inte kan vara delaktig i det som Trump gör och står för som president.

Den stora frågan är vilken betydelse Corker och Flake och deras handlingar och kommentarer har för Trump och hans framtid. Det är klart att dylika tongångar mot en president från det egna partiet är tämligen unika i modern tid och oerhört dramatiska och avslöjande. Det finns alldeles säkert en hel del senatorer som tänker precis som Corker och Flake och som rodnar inombords för sitt stöd till Trump. Men på kort sikt finns två saker som ger Trump ro i själen. Trump har fortfarande en lojal anhängarskara på 35-40 procent av väljarna, som skulle gå ut på krigsstig om det republikanska etablissemanget skulle vända Trump ryggen. Minns att Trumps bas hatar och misstror republikaner som Corker och Flake och andra republikanska senatorer i mittenfåran nästan lika intensivt som demokrater. Att gå emot den väljarskaran nu skulle riskera de majoriteter republikanerna innehar i kongressen.

Den andra orsaken till republikanernas Trumptolerans är skattereformen som väntar runt hörnet. De republikanska lagstiftarna inser att de har en ”once in a lifetime” chans att forma skattesystemet mot ett konservativt håll, med andra ord sänka skatterna rejält. Republikanerna är nära att uppfylla sin dröm och i ett sådant skede finns det få som är beredda att äventyra en framgångsrik målgång.