Trumpvakten

Ju fler dagar som går desto fler konkreta åtgärder har vi att ta i betraktande när vi försöker identifiera ett mönster i Donald Trumps utrikespolitiska tänkande. För att förstå honom måste man först komma ihåg hans mantra från valkampanjen. ”USA har varit svagt och därför inte fått den respekt världens mäktigaste nation förtjänar och därför utnyttjats i den globala maktpolitiken.”

Och hur försöker Trump återfå respekten för USA? Jo, genom att, bildligt talat, slå in tänderna på  rivalen innan man sätter sig ner för att diskutera. Som för att visa vad som följer om du inte gör som vi vill. Eller, vi är starka nog för att inte behöva bry oss om vad du tycker.

Det första exemplet kom med Mexiko. När Mexiko sökte en dialog med Trump, valde den nya presidenten att underteckna en exekutiv order om att bygga muren, samma dag som den mexikanska utrikesministern var i Washington DC för att förhandla. En tweet från Trump förkunnade att ett förestående möte mellan presidenterna Pena Nieto och Trump var värdelöst om Mexiko tänker fortsätta vara ovilligt att betala för muren. Mötet ställdes in och grannarna och bundsförvanterna befann sig i en remarkabelt öppen kris. Men för Trump var detta inget problem. Han hade blott visat var USA står och vilken typs motståndare Mexiko har att göra med.

Tidigare, redan innan Trump svor tjänsteeden slog Trump sönder det gamla  och heliga paradigmet om ”ett Kina” genom att diskutera, med Taiwans president i telefonen. Vidare har hans administration talat hotfullt om Kinas expansiva eskapader i det Sydkinesiska havet. Samma budskap som till Mexiko. Vi bugar för ingen. Gamla regler gäller inte. Nu kör vi på våra villkor.

Det senaste exemplet är Iran, som igår officiellt sattes under amerikansk lupp, ”on notice”. Orsaken var missiltest som Iran genomförde. På torsdagen rapporterades i amerikanska medier att Trump, eventuellt redan idag på fredag kommer att införa nya sanktioner mot Iran. Detta veterligen utan förhandlingar eller koordinering med de europeiska länder som var med om att förhandla fram kärnavtalet med Iran. På torsdagen sa Trump också att militära åtgärder inte är uteslutna. Budskap: Vi ger blanka fan i att världen firade kärnavtalet med er. Vi tycker att avtalet är skräp, vi litar inte på er och vi kommer att knäa er i skrevet så fort vi kan.

Tiden får visa om Trumps strategi är en vinnande strategi. Frågan är också vad målet är? Amerikansk utrikespolitik har alltid handlat om att trygga de amerikanska intressena. Det gäller väl för alla länder. Men för det mesta har man åtminstone till en viss grad försökt beakta globala konsekvenser för den egna politiken. Trumps administration verkar inte bry sig om dem. Den egna vinningen, och inget annat, styr tänkandet. Den starkas världsordning. Eller oordning? Vi får se.

Fotnot:
Intressant är att Ryssland fullkomligt undgått denna tuffa behandling..