Trumpvakten

Inför 1 års-dagen för Trumps presidentskap gjordes flera seriösa försök att beskriva vad Donald Trump åstadkommit under sitt första år i Vita huset. Det ledde till en stark fokus på lagstiftning, förordningar och utnämningar, med mindre uppmärksamhet på presidentens ledaregenskaper.

Idag känns det som om den aspekten av Trumps presidentstyre inte längre kan förbises. De senaste veckorna har påmint oss om hur osannolikt svag han är som ledare. Oavsett vad man tycker och tänker om hans politik, är det omöjligt att blunda för de katastrofala brister i moralisk auktoritet och ledarskap som de senaste veckorna blottat. Vi behöver, eller åtminstone jag, behöver ruska om mig och skaka av mig den avtrubbning som jag eventuellt drabbats av under ett år av ”sensorisk” överbelastning.

Det är framförallt tre färska händelser som visat den gränslösa svagheten i Trumps moraliska ryggrad och omfattningen av hans infantila egoism.

För drygt två veckor sedan uppdagades att Trumps stabssekreterare, en högt uppsatt person i Vita huset, verbalt och fysiskt misshandlat sina bägge ex-fruar. Ett fotografi publicerades som visade den ena frun med blått öga. Det var illa nog att stabssekreteraren fått jobba kvar i Vita huset i flera månader efter att FBI informerat administrationen om ”problemen”, men det blev etter värre när Trump tog till orda för att försvara mannen efter dennes avgång.

-Vi önskar honom allt gott. Han går igenom tuffa tider nu. Han jobbade mycket hårt. Vi måste komma ihåg att han sa att han är oskyldig.

Allt detta sa Trump, medan han undvek att med ett enda ord visa sympatier för de två misshandlade fruarna. Inte heller fördömde han våld mot kvinnor generellt, förrän pliktskyldigt  en vecka senare när kritiken tilltagit.

Förra veckan kom sedan den senaste skolmassakern. I en tweet dagen efter kritiserade han grannar och mördarens skolkompisar för att inte ha reagerat på de olycksbådande tecken som fanns att avläsa i den misstänktes beteende. Detta var inte bara makalöst okänsligt och kallt utan också falskt. Eleverna hade visst varnat.

Därefter höll Trump ett tal som var så renons på känsla och empati att tankarna osökt gick till den gången då Obama torkade tårar i pressrummet efter Sandy Hook-massakern, eller när han ledde sången Amazing Grace vid minnesstunden efter kyrkmassakern i Charleston.

Kronan på verket var när Trump några dagar senare beskyllde FBI för att ha schabblat bort chansen att stoppa mördaren för att organisationen var så upptagen med att utreda den för honom så besvärande Rysslands-härvan. Däremellan mötte han de tårögda skolelevernas krav på åtgärder med att skylla på demokraterna för att de inte stiftade nya vapenlagar när de hade majoriteten i kongressen. Att skuldsätta går smidigt för presidenten, att förena är svårare.

På fredagen kom sedan åtalen mot 13 ryssar för olika typer av olaglig inblandning i den amerikanska valprocessen. I otaliga twittermeddelanden har Trump varit snabb att konstatera att åtalen bevisar att hans valseger inte påverkades av ryssarna, och att inget olagligt samarbete pågått. Det kan väl vara honom förlåtet att han lyfter fram de aspekterna, vore det inte för hans totala avsaknad av kommentarer kring det faktum att det nu senast blivit klart att Ryssland i praktiken inlett ett cyberkrig mot USA. Och att cheferna för de amerikanska underrättelseorganen varnat för att Ryssland kommer att göra det samma i kongressvalet i höst.
Trump har spottat ur sig beskyllningar och anklagelser i nästan lika frekvent takt som han på ett eller annat sätt relaterat åtalen till sin person. Inte en gång har han hissat nationsflaggan i topp för att samla leden i försvar mot en nation som på ett flagrant sätt försökt sabotera landets presidentval. Han har inte heller gett några som helst direktiv till sina underrättelseorgan om motåtgärder inför nästa val. Inte ett ont ord om Putin har hörts, medan hans fiender i de egna leden är legio.

Donald Trump, presidenten, har under de senaste veckorna visat prov på en osannolik avsaknad av moralisk resning. Det kommer inte som en stor överraskning, men de senaste veckornas kriser har blottat hans brister på ett beklämmande sätt.